Slå

Bryt armarna och böj dem över bordet
Kiss rinner ner och blandas med blodet
Modet bryter han ner också
Ålder och minnen likaså

De en gång röda kinderna är blå
Och benen kan inte längre gå
Förgäves önskar de stå
Förgäves, ruttnar de två

Kanske om skelettet tar slut?
Kanske sitter glädjen i kraset
Kanske, om inte för ljudet av glaset
Som faller I golvet, mina bens substitut