Ta min hand

År av tystnad förvandlade hennes ord till mummel 
Det brände i hennes oanvända röst när hon skrattade hemma på kvällen 

En blyg förälskelse krossades tidigt
År efter vågade hon endast beundra 
en vacker flicka på avstånd 
och intala sig att det är kärlek

Trött och grå, önskar hon att Döden besöker henne 
På natten, tyst och fridsam, och tar hennes hand
och leder henne till den eviga vilan 

Hennes sinne ockuperas av fantasier,
vackra, blodiga, groteska, stillsamma, fantasier
En osynlig tjej blir ett vackert flicklik 
med guldiga lockar 
prydd i rött

Innan natten berövat henne från tunga tankar 
Fäller hon en tår 
För att Döden ännu inte, tyst och fridsam, 
tagit hennes hand